Dags för lite självinsikt… Jag har utvecklats något ENORMT det senaste.. Året? Månaderna? Veckorna? Vet inte, haha. Men hur som helst.. Sedan jag började på det här jobbet har jag verkligen utvecklats som person. Arbetsuppgifterna ställer krav på min sociala kompetens, på min ansvarsfullhet, på min bedömningsförmåga, på hela mig kan man väl säga egentligen. Trodde aldrig jag skulle klara av det i början, det var så sjukt mycket att lära sig och man hade ju typ aldrig någon med sig att fråga. Man kom till jobbet, läste dagens schema och allt man såg var nya personer att träffa och nya saker att utföra. Och hur man skulle gå tillväga fick man helt enkelt bara lära sig under tiden. Haha.. Har mått såå dåligt på jobbet så många gånger, men nu är jag tusen gånger starkare. Jag tror mer på mig själv & tänker inte så jäkla mycket längre. Det får bara gå helt enkelt. Jag fixar det ju varje gång så varför skulle jag inte tänka positivt? Känner mig mycket lugnare, säkrare och effektivare nu och det är så SKÖNT.

Utöver jobbet känns fler saker bättre nu än tidigare. Jag har såklart mina dippar men de beror oftast på en specifik orsak, sånt som dyker upp då och då som är lite jobbigt att hantera, men så är det ju för alla. Jag mår mycket bättre vad gäller mat och träning just nu. Den senaste veckan har det typ inte funnits på kartan att jag nånsin haft ett problem. Jag vet att det är väldigt upp & ner men så länge jag får må bra är jag glad. Det känns faktiskt som om jag ändrat mitt sätt att tänka på det hela lite.. Jag tänker faktiskt inte på det alls typ, haha. Jag äter när jag är hungrig och tränar fotboll + annat när jag känner för det. Är inte sugen på onyttigheter heller, vilket jag kunde vara typ hela tiden när jag tänkte på att jag skulle vara nyttig osv osv. Får heller inte världens ångest om jag inte tränar en dag, vilket är ett stort framsteg. Så ja, det får ta mindre plats helt enkelt! Som det ska vara.

Sedan jag blev singel har livet ändrats en del & visst har det varit tungt, hemskt och väldigt svårt att inse.. Men nu, nästan 2,5 månader efter uppbrottet, ser jag bara allt det positiva. Jag har kunnat fokusera mer på mig själv, på fotbollen & alla underbara människor runtomkring, mina vänner, min framtid.. Jag GÖR saker nu, roliga saker, och jag känner mig faktiskt mer levande än jag gjorde då. Kanske var det här det bästa som kunde hända mig? Haha, jag vet inte.

Nu: jobba vidare! KRAM